Interview: Peter Jöback of the Swedish Production of THE PHANTOM OF THE OPERA

This interview is from September 2016, a couple of days before the Swedish premiere in Stockholm. The interview does not have an English translation (yet!) because of the large amount of Swedish fans, Jöback has. An English translation will be published as soon as possible.

Förra hösten fick jag möjligheten att intervjua Peter Jöback, som spelar Fantomen (The Phantom) i den svenska uppsättningen av The Phantom of the Opera i Stockholm. The Phantom of the Opera kommer att spela sin sista föreställning

Peter Jöback har tidigare spelat roller i MISS SAIGON, GREASE, KRISTINA FRÅN DUVEMÅLA,THE WITCHES OF EASTWICK och CABARET.

Jöback utbildade sig vid Adolf Fredriks musikskola och Södra Latin i Stockholm, samt vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm på sångsolistlinjen. Hans stora genombrott blev i rollen som Robert i KRISTINA FRÅN DUVEMÅLA med sångnumret "Guldet blev till sand" som släpptes i samband med en studioinspelning av musikalmusiken, som gjorde att Jöback låg 110 veckor på Svensktoppen. År 2000 blev han utnämnd till årets artist av NRJ och Tracks.

Jöback medverkade i den svenska dubbningen av Disneyfilmen ALADDIN 1992, där han bland annat sjöng en duett med Myrra Malmberg i låten "En helt ny värld.

Mellan mars och september år 2012 medverkade Jöback som Fantomen i West End-uppsättningen av The Phantom of the Opera. Den 29 april 2013 hade Jöback premiär som Fantomen i Broadway-uppsättningen av samma musikal på The Majestic Theatre i New York.

Så Peter, premiär nästa vecka!

Ja på onsdag är det premiär. Det ska bli jättekul! Nu känns det fortfarande lugnt. Jag har lite tid kvar eftersom jag inte riktigt är där ännu, och är fortfarande i previews. Igår hade vi första publikrepet vilket var jättekul! Det var en slags bekräftelse jag kände då en svensk publik har längtat efter att se Fantomen från start. När kronan åker upp och så, vilket är nästan lite too much men det är härlig energi. Speciellt då vi stått och repat i 6 veckor i en mörk lokal där man sjunger järnet utan att få någon större respons jämfört med en publik. Så just nu känner vi oss redo och laddade. Nu vill vi slipa det sista så att det blir riktigt bra!

Kan du beskriva dina känslor med tre ord inför premiären?

Förväntansfull, exalterad och väldigt stolt. Det kommer bli en bra föreställning.

Hur skulle du beskriva rollen Fantomen?

Oj.. Innan jag blev tillfrågad om att spela rollen hade jag aldrig tidigare sett Fantomen som musikal. Jag liksom hoppade över den. Varför det blev så vet jag inte, men jag var på en annan resa när den gick här i Sverige. När jag reste till London har jag helst velat se något nytt. Men jag har hört musiken och hade en bild av Michael Crowfords sång och att det var mäktigt! Men jag kunde inte så mycket om historian, tills jag gick och kollade på föreställningen när jag blev tillfrågad på audition. När jag gick dit för att kolla slog det mig för att det var en så extremt vacker och berörande historia. Man har tidigare sett att det är spännande och graciöst och att det handlar om att han gömt sig bakom en mask, på grund av sin missbildning. Och att hans mamma ger honom masken och folk säger åt honom att han är en freakshow, andra spottar på honom och tillslut lyckas han mörda en fångvakt och

försvinner och gömmer sig i Paris.

Det visar sig att han har enorm musikalitet och han spelar de atonala grejerna och har en stark kraft inom sig. Det intressanta för mig var att connecta med vad som händer med en människa som blir abused. Inte den grandiosa karaktären han gömmer sig i. Så jag sa att jag jättegärna vill göra rollen, men att jag vill göra det på det här sättet och då tyckte jag att det blev väldigt kul att göra det. För mig är han ett abused child som på grund av det har fått vissa personlighetsproblem och stannat i utvecklingen på ett sätt vilket kan hända om man utsätts för den psykologin.

När han är där smyger han ju runt där och leker. Det skapar ju ett monster av honom. Och sedan upptäcker han Christine, den här tjejen som sitter och ber någonstans och som säger "Pappa, du lovade att du skulle skicka den här ängeln till mig" och Fantomen upptäcker att det här är min möjlighet att få connection med någon utanför och börjar sedan lära henne att sjunga. Tills Rauol, snyggingen dyker upp. Han är hennes barndomskärlek och säger att han vill vara med henne.

Jag tror inte Fantomen är kär i henne (Christine), han är besatt av hennes skönhet. Det är någonting som han inte är och hon är en länk för honom. Men när han dyker upp är det första han tar fram spegeln, och det är då dramat börjar i föreställningen.

Då finns det ingen återvändo. Hon försöker röra vid hans ansikte, men hon reagerar inte som han tror, alltså att hon ska springa iväg. Utan hon visar istället sympati mot honom som han inte kan hantera. Hennes närhet gör honom fysiskt attraherad till henne eftersom han inte upplevt fysisk kontakt med någon annan. Det är något mycket komplext. Sedan förstår inte han hur hon inte vill bo hos honom då han gav henne musiken och noterna och undrar hur hon kan vilja lämna honom. Det är en mycket intressant historia eftersom han på slutet förstår när hon förlöser honom på ett sätt genom att förklara att "Det inte är här problemet sitter, utan det är din själ. Man kan inte älska någon om man inte älskar sig själv". Han bestämmer sig för att gömma sig och släpper henne fri tillslut.

Det är en jättespännande karaktär som jag har en stark känsla för. Att bära en mask är något vi alla gör genom att vi gömmer oss och vill inte tala om våra svagheter. Jag tror att det är universalt och att det därför det är en sådan klassiker. Den slår ann en på så många olika sätt.

Finns det några likheter mellan dig och Fantomen?

Jag växte upp i en dysfunktionell familj och utsattes för övergrepp när jag var barn. Det tog lång tid för mig att acceptera min homosexualitet, så det finns många saker jag kan känna igen mig i och jag vet att det jag blev utsatt för har satt sina spår på mig genom att exempelvis inte tycka om sin kropp. Så det är klart att jag kan relatera till det, vilket var något jag ville göra med denna roll. Jag ville bygga det på min egna sårbarhet. Hans själviskhet är inget han själv skapat, utan det var ju människorna som skapade honom vilket han försöker överleva och bemästra. Men Christine visar en slags medmänsklighet som slår in hos honom som på något sätt är superviktigt för honom och gör henne till en mycket viktig karaktär.

Du har ju varit på både West End i London och på Brodway i New York, men nu sjunger du ju på svenska. Känner du att texten och sångerna förändrar din version av Fantomen?

Nja, jag tycker inte texterna gör det eftersom det är en översättning. Men jag tyckte det konstigt eftersom Fantomen i grunden för mig är engelsk. Det gjorde det konstigt att sjunga på svenska och det blev konflikt då jag kände att jag översätter honom trots att det är mitt eget modersmål. Så jag fick jobba jättemycket med att skala bort allt jag gjort innan för att bygga honom ur svenskan. Nu tycker jag att det börjar kännas. Däremot så är målet för mig inte premiären, utan målen är sen när jag är klar. Under premiären vill jag ge wow-känsla, men jag ska vara väldigt mycket bättre när jag slutar.

Hur förberedde du dig för rollen innan London?

För mig var det rätt mycket att förstå honom som person. Vi hade en väldigt bra regissör, West End regissören Sam Hill och vi pratade om psykologin. Det var annorlunda för mig eftersom jag både där och på Broadway var den enda som kom in ny. De andra hade spelat, vilket jag tycker gav rätt mycket på karaktären. De var ju ett samkört company och så kommer jag som en utböling. Detta gav mig hjälp att komma in i karaktären då jag smög runt när de repade och tittade och försökte leva mig in i vad Fantomen var. Jag tyckte det var det bästa sättet för mig att lära mig rollen där. Sen kom ett nytt år och då hade jag mer säkerhet i rollen. Det handlade mycket om att läsa om rollen innan, och sedan var musiken väldigt viktigt. Det är lätt en av Webbers bästa musikaler. Allt är så genomtänkt och det är mycket bra struktur. Koreografin och allt är så bra. Det jag pratat med alla om här är att det som görs här verkligen är det rätta konceptet och att vi runt ikring måste tillföra livet och leta våra egna liv. Speciellt när man gör något som är ett paket som kommer. Jag tycker att folk gör en riktigt bra jobb här och att det är ett jättebra company. Det gav jättemycket mitt första år.

Jag pratade med Sierra (Sierra Boggess) som sade att det är sjukt att jag gör detta samtidigt nu. Sedan har jag inte gjort denna roll tidigare tillsammans men jag har träffat henne tidigare. Nu får hon göra detta på franska också. Fantomen kommer länge att leva vidare så länge det finns folk som oss som vill berätta vidare historia. Detta var ingen roll jag kämpat för att få, utan den kom bara sådär för att jag träffade några som tyckte att jag skulle spela Fantomen. Och att jag hittade detta klick är så bra eftersom jag verkligen investerat i denna föreställning. Den har sedan också gett resultat i att det blev att jag fick komma till New York och att folk sade att jag är den första europén som lyckats ta dig hit och att jag var den fjärde som gjort det på två ställen. Att jag var en del av "the first cast". Det var jätte, jätteroligt. Nu hoppas jag att Price och att Andrew (Andrew Lloyd Webber) kommer. Andrew har jag bara träffat på konsert tidigare och han har aldrig sett mig göra rollen tidigare. Jillin kommer senare. Jag vet inte om alla mina bekanta kommer på premiären.

Vi har sålt mer biljetter än Paris har sålt så de lägger krut på detta. Det är en enorm succé. Men nu känner vi ännu mer press på att levererar detta så att vi kan matcha de bästa försäljningssiffrorna. Men det känns bra för när jag ser alla andra så känns det jättekul att få vara delaktig i denna cast.

(Den franska uppsättningen av The Phantom of the Opera har tyvärr lagts ner innan premiären på grund av brand i teatern.)

Andrew har inte varit så involverad i denna cast?

Nej och inte i den i Paris heller, men han är nog mer involverad där. Men jag tror också att de behövt honom mer där då vi har Kristen som är hans högra hand. Men alla har varit involverade inför.

Hur känns det att få komma hem och göra den välkända musikalen på hemmaplan?

Det känns jättekul. När den gick här på slutet av åttiotalet var jag liten, så det känns jättekul att få göra den här nu, verkligen!

Tror du att den yngre generationen kommer att uppskatta musikalen?

Det kändes som det igår. Vi bjöd in ganska mycket skolor och folk var lyriska då det blir lite rockkonsertkänsla till överdrift, men nu är vi så taggade. Men ja det är lite blandade känslor då det är rockkonsertjubel och så.

Känns det i atmosfären på repetitionerna är det är något stort ni jobbar med?

Nej vet du vad, jag tänker inte så. Jag fokuserar bara på att bygga resan och se till att senorna nu faller på plats inför. På premiären ska vi se om publiken står upp så vi kan pusta ut (skratt).

Vad kan du sammanfattningsvis säga om den svenska produktionen för de som inte sett Fantomen På Operan tidigare?

Jag tycker den är jättebra, det känns fräsch och angelägen. Det är helt rätt val att sätta upp den här

THE PHANTOM OF THE OPERA spelar sin sista föreställning i Stockholm 14 maj.

Biljetter kan köpas på Ticketmaster (http://www.ticketmaster.se/artist/the-phantom-of-the-opera-biljetter/2612?page=3)

THE PHANTOM OF THE OPERA spelades på Oscarsteatern mellan 1989-1995 och blev då en av vårt lands största musikalsuccéer. Äntligen återvänder den till Sverige och spelas på Cirkus i Stockholm endast under en begränsad tid.